Farsta

Publicerat 2023, september

Farsta är ett projekt om stigmatisering, rädsla och att försöka undvika stereotyper.Jag flyttade till Farsta för 2 år sedan. Jag har bott i närområdet i över 20 år. Att flytta till Farsta krävde lite övertygelse från min sida. Jag har läst om Farsta i tidningarna. Det handlar alltid om skjutningar, bombningar, rivaliserande gäng och stereotyper om "getto-barn" ("Farsta glitter"). Alla dessa saker sker och är verkliga.När jag flyttade till Farsta påverkades jag också av det jag hade läst, så jag var faktiskt rädd ibland när jag gick hem sent från jobbet. När jag kommer till en ny stad, på semester eller flyttar till ett nytt område och inte känner mig säker, brukar jag gå runt på natten för att göra det till mitt eget område. I det här fallet började jag också leta efter vad som hade publicerats i bilder om Farsta. Det var inte mycket. Det fanns en svartvit bok om de vanliga misstänkta (alkoholisterna och narkomanerna) och det fanns några svartvita böcker om betonghusen.Jag insåg snabbt att för att kunna bo i Farsta behövde det också vara mitt getto. Mitt trygga utrymme. Så jag började leta efter människor att ta bilder av. När jag arbetar har jag alltid en konversation om livet i allmänhet med personen innan jag tar bilder. I det här fallet fick jag personlig kunskap och värme från de personer jag porträtterade. I flera månader har jag nu tagit "nakna" porträtt av människor här. Jag vill visa dem på samma sätt som i vilken annan småstad som helst i Sverige. Att säga att man bor i Farsta är alltid förknippat med en stigmatisering som inte finns på några andra platser i Sverige. Människors förutfattade meningar handlar bara om rädsla och skjutningar. Precis som jag kände när jag flyttade hit.Porträtten är menade att vara "nakna". Ingen speciell belysning som kan korrumpera bilden. Jag har också spenderat timmar på att fotografera själva den lilla staden som Farsta är. Surrealistiska bilder, vardagsliv, arkitektoniska bilder och så vidare. Precis som man skulle göra i vilket annat litet samhälle som helst. Vissa av de personer jag porträtterar har svåra liv, vissa tillhör medelklassen, andra arbetarklassen. Jag vill inte berätta deras historier. Jag vill att deras porträtt ska berätta historien om en mänsklig varelse. Ingen annan än du och jag.